Framme!

En lång resa är det... och jag var till slut vaken 25 timmar i sträck och två luncher och tre middagar blev det....
På planet hamnade jag bredvid en svensk pappa och son, som skulle till Oregan för att träna slalom på snö ,och en liten barnhemstjej Kristine från Riga. Jag har aldrig träffat intensivare barn i hela mitt liv. Hon var överallt...
Jag satt nästan längst bak i planet,så det tog lång tid att komma av och kom nästan sist i världen längsta kö för att komma förbi customs. Marsha började nästan tro att jag inte var med planet.
Jag blev i varje fall varmt välkomnad i deras hem.
Marsha and Peters lovely back yard.